Samla snäckor

När jag var liten åkte vi på semester till Rumänien. På den tiden kunde vi bara åka till andra länder bakom järnridån, men det gjorde mig alls ingenting. Semester är semester, alldeles oavsett var man åker. Jag älskade Rumänien. Det fanns hav där. För mig som växte upp i ett land utan hav var det en fantastisk exotisk upplevelse. Vi bodde i tält i närheten av stranden, vi badade i det salta vattnet, köpte jättegod glass för 1 Lea, eller kokta majskolvar med smör och salt. Vi byggde sandslott. Solade. Lekte.

Men det bästa med hela semestern var alla vackra snäckor vi samlade på stranden. Jag spenderade många timmar med att samla snäckor. Små och stora, kritvita eller färgglada i olika former. Jag tvättade dem noga och la dem i en påse som skulle med mig hem till Prag. Min egen skatt.

Nu ett halft sekel senare gör jag fortfarande samma sak. Jag samlar på snäckor. Ibland bokstavligen, men oftast bildligt talat. Jag samlar på vackra upplevelser. Underbara möten. Älskvärda människor. Roliga situationer. Jag är en snäcksamlare på livets generösa strand.

Detta har jag gjort till en vana. Först fick jag göra det medvetet. Skriva in allt det vackra i en skrivbok varje kväll. Nu gör jag så helt automatiskt, i mitt medvetande. Varje dag ser jag så mycket vackert, så mycket som är värt att lägga in i min egen mentala skattkista.

Och precis som när jag kom hem till Prag och tog fram min lilla påse för att njuta av skatten och minnas den härliga semestern, precis så gör jag under de dagarna då energin dalar. Jag plockar fram mina "snäckor", jag njuter av dem igen och minns glädjen, lyckan, skratten, njutningen.

Svårare än så är det faktiskt inte att skapa ett liv man inte behöver semester från.

#snäckor #glädje